Artikel

Detta är från artikeln i Hemmets Journal, artikeln är skriven av Karin Engman Text&Tal

Hjärtero

För några år sedan genom gick Annelie Ahlgren en svår hjärtoperation. Nästan på dagen fyra år senare öppnade hon i juni sin egen inredningsbutik i Umeå.
– Jag insåg att det är viktigt att leva sina drömmar.

Artikelbilden

Annelies butik heter Hjärtero, ett namn som nära hör samman med den kris hon och hennes familj gick igenom när det visade sig att Annelies liv hängde på en skör tråd.
– Det började med att jag hade dålig ork. Dels fysiskt, men jag började också känna att jag inte mådde bra rent psykiskt, med hjärtklappning och ångest.
Annelie hade arbetat som veterinärassistent på hästsjukhus i 19 år. Hon fick en förslitningsskada i en axel och gick ner på halvtid. Hon motionerade och tränade fotbollstjejer, men inget hjälpte. Hon blev bara tröttare och tröttare, det var som kraften rann ur kroppen.
– Jag gick på promenad ner till havet och satte mig på en bänk, och tänkte att något är fel eller så håller jag på att bli tokig.
Sjukgymnasten som tog hand om Annelies axelskada tog med henne till vårdcentralens läkare som skrev remiss till akuten för ultraljud.
Annelie blev kvar på sjukhuset i en vecka medan de gjorde olika undersökningar. Det visade sig att hon hade en stor utvidgning av aortan, en hjärtklaff som inte fungerade som den skulle, och hjärtförstoring.
– Hjärtat fick jobba hårt för att hålla mig på benen.
Annelie fick åka hem i två veckor, i väntan på operationen. Under tiden skulle hon undvika alla former av ansträngning.
– Det var oroligt att gå hemma, jag var rädd att kärlet skulle brista och längtade bara efter operationen.
050607 är ett datum Annelie aldrig kommer att glömma, då var det äntligen dags för operation.
– Men när jag träffade barnen inför operationen kände jag mig orolig. Tänk om jag aldrig ser dem mer? Om jag inte överlever? Det var otroligt ofattbart.
Operationen gick bra, men det tog tid att hämta sig efter ingreppet.
Annelie har ibland funderat på att skriva om sina erfarenheter för att hjälpa andra som hjärtopereras.
– Det är ett fruktansvärt trauma, och kanske ännu värre när man står mitt i livet. Om man visste att det är vanligt med oro och ångest i samband med hjärtoperationer vore det enklare att hantera. De är mycket skickliga inom hjärtsjukvården, men den mentala biten glöms ofta bort.
Att slappna av och andas rätt är viktigt. Annelie köpte ett kassettband på Apoteket som var till stor hjälp.
– Jag har aldrig haft ångest tidigare, eller mått dåligt mentalt på det här sättet. Men när man klarar av oro och ångest så stärks man.
Annelie tror det finns en mening med de svårigheter man måste gå igenom.
– Man blir oerhört ödmjuk inför andra människors upplevelse av oro och ångest när man förstår något av hur det kan vara att leva med det.
När Annelie lutar sig mot mig hör jag ett tydligt tickande. Det är den mekaniska klaffen.
– Läkarna vet inte varför min låter så högt. När jag står i kö händer det att folk vänder sig om och undrar vad som låter. Under tre år sov jag med en freestyle i öronen. Det går inte att sova på rygg eller mage, då stör klaffen för mycket, bäst är det att sova på vänster sida.
Den känns också från insidan, som om någon bultar inifrån. Går Annelie en rejäl promenad blir hon till sist lite öm i bröstet.
Efter operationen upptäckte Annelie att hon fick en annan syn på saker och ting.
– Man måste ta tag i det där man önskar att göra, inte bara ta den säkra vägen och tänka att jag vet ju vad jag har.
För Annelie blev det att starta en inredningsbutik. Hon trivdes bra som veterinärassistent, men hade jobbat med hästar sedan hon var 16 år och kände att det var dags att gå vidare.
– Man behöver nog den där utmaningen.
Annelie har alltid varit intresserad av inredning och gillar den ljusa lantliga stilen. I Umeå fanns ingen butik med det sortimentet.
– När det var dags att döpa butiken var det ganska naturligt att namnet skulle ha något med hjärta att göra, och Hjärtero var mitt i prick.
Särskilt rofylld blev nu inte vägen till eget företagande, Annelie fick kämpa en hel del innan butiken kunde slå upp sina portar.
Istället för att åka på mässor har Annelie letat efter tänkbara leverantörer genom att följa inredningsbloggar. Hon tog sedan kontakt med Entreprenörcentrum i Umeå och fick en handläggare som varit till stor hjälp.
Finansieringen blev svårare, både banken och Almi sa nej till lån. Det fanns redan flera inredningsbutiker som inte gick så bra. Ingen lyssnade på argumentet att detta var ett annorlunda koncept.
– Jag gick till min bank där jag varit kund i 30 år. Det var inga stora summor jag skulle låna, omkring 150 000 kronor, men ändå fick jag avslag.
Annelie tvekade ett tag, men tänkte att hon måste prova och ge butiken ett år, om inte annat skulle hon få erfarenhet.
– Magkänslan var rätt. Jag tror mycket på det, känns det rätt ska man satsa.
Med hjälp av familjen och handläggaren lyckades hon starta. Handläggaren tipsade om den perfekta butikslokalen, sonen har fixat hemsidan, Annelies pappa har byggt inredningen i butiken och hennes mamma hjälper till i butiken på olika sätt.
Planen är att inte ha någon anställd i början, men dottern Emma jobbar på loven.
– Det hade inte funkat om jag inte haft familjen som hjälpt till.
Men när Emma gick ut nionde klass i våras stängde Annelie butiken. Hon missade sonens avslutning när han gick ut nian, då låg hon på sjukhuset.
De första månaderna som butiksinnehavare har inneburit mycket jobb, men har samtidigt varit en otroligt positiv tid, berättar Annelie. Oron för att ingen skulle komma har försvunnit, hon är inte ensam om att tycka om de saker hon säljer. En del tillverkar hon själv, som betonghjärtan att plantera växter i, och kransar av olika slag. Hon målar om gamla möbler hon fyndar på loppis och pryder dem med vackra texter. Annelie försöker också hålla sig till det norrländska med lokala eller regionala leverantörer där det går.
Många kunder tar en vända på lunchen, de kommer med kaffekoppen och säger att de bara ska se sig om. Besökare träffas och pratar, man får titta och skaffa inspiration utan att handla.
– Jag har en filosofi: Man får det man ger. I längden lönar det sig, om inte rent ekonomiskt så mår man åtminstone bättre. Och det är viktigt, man vet inte om man finns imorgon.